Bror, kan du inte förstå?
Jag minns tiden innan
Då jag var yngre, och du yngre
Vi retades och slogs med varandra,
Men som alla säger "ni älskar varandra ändå,"
Och hur har tiden nu blivit?
Du gillar inte hur jag ser ut.
Och du gillar inte heller vad jag gör.
Du gillar inte vem jag har blivit
Fastän jag varit exakt samma person i åratal
Snälla bror, kan du inte förstå?
Kan du inte förstå att jag är den jag är?
Att jag trivs med det jag gör
(fast vissa saker är ett undantag)
Du kollade mot mina armar
Din chock speglades i dina ögon
Jag minns aldrig oron du hade
Då du fann mina ärr på mina bara armar.
Smärtan gör illa mej
Ser du inte det?
Du ska tycka synd om mej,
hålla om mej,
älska mej,
lugna ner mej,
och hjälpa mej,
men det ända du gör är att blunda för sanningen
Snälla bror, kan du inte förstå?
Att jag, jag är den jag är, och det kanjag inte göra någonting åt.
/emmagottfridsson
Då jag var yngre, och du yngre
Vi retades och slogs med varandra,
Men som alla säger "ni älskar varandra ändå,"
Och hur har tiden nu blivit?
Du gillar inte hur jag ser ut.
Och du gillar inte heller vad jag gör.
Du gillar inte vem jag har blivit
Fastän jag varit exakt samma person i åratal
Snälla bror, kan du inte förstå?
Kan du inte förstå att jag är den jag är?
Att jag trivs med det jag gör
(fast vissa saker är ett undantag)
Du kollade mot mina armar
Din chock speglades i dina ögon
Jag minns aldrig oron du hade
Då du fann mina ärr på mina bara armar.
Smärtan gör illa mej
Ser du inte det?
Du ska tycka synd om mej,
hålla om mej,
älska mej,
lugna ner mej,
och hjälpa mej,
men det ända du gör är att blunda för sanningen
Snälla bror, kan du inte förstå?
Att jag, jag är den jag är, och det kanjag inte göra någonting åt.
/emmagottfridsson
Från mig till dig.
I'm trying to controll all of my pain.
Trying to be pleysed.
But it feels in my heartbeet.
What shall I do when my hope has disappear.
How shall I know wich way I will take out here.
He did me so happy, and show me what happy really was.
To have someone close, to be loved this way.
He get me start to think that true love maby exist.
But, I can't find it... It must be somewere ells.
Will I ever me able to trust the love again?
Or will you become more then my friend?
I wonder how it'll be if it been you and me.
I would hold on tight and never let it go.
They treat you as the boy you deserve to be.
Just like fairytail to good to be true.
Wanna se you in your eyez, and hold your hand.
To have your body whitin mine in a wonderfull hugh,
means more than you now, I think it every day!
Time to leave place to somebody else that likes you.
The other girl that means alot more then i do.
kyss mig i röven, du betyder ingenting nu.
Försöker reda ut alla trassliga trådar.
Med vidöppna ögon
kan du ändå inte se
sanningen framför dig
Smärtar skrapar sig
under mitt skinn
Fyller mig med hat
medan du går oberörd förbi
min ilska
Såren som skapas
på min tunna hud
bildar ärr på mina händer
som aldrig går bort
Men vad rör det dig?
Jag betyder lika lite för dig
som dammtussarna under din säng
Försöker reda ut alla trassliga trådar
men du fortsätter knyta knutar.
/emmagottfridsson
Pappa, är du nöjd nu?
...Och förlåt mig pappa,
för att jag inte blev som jag skulle.
Allt jag vill är att
du ska vara stolt
över den jag blev
och inte över
den jag skulle bli,
Jag skötte mig, som jag lovade dig att göra.
Jag gjorde ingenting fel.
- Pappa, är du nöjd nu ?
...För pappa jag
är less på att vara oduglig,
och allt jag vill
är att göra dig stolt.
...För pappa,
ser du inte hur jag tar skada
av dina krav på mig?
...och visst,
jag kan be om förlåtelse
för att jag blivit
en sån skam för familjen,
men ge mig en chans
att bli din idealdotter?
Låt mig få försöka
bli den drömdottern du alltid
velat ha
- Om du inte vill ha mig som den jag är,
offrar jag mig för att bli den
du vill att jag ska vara.
...men det jag innerst inne vill,
är att du ska älska mig
som den jag är, innerst inne
- Pappa,
är jag verkligen så motbjudande som
du uttyder att jag är, ?
/emmagottfridsson
för att jag inte blev som jag skulle.
Allt jag vill är att
du ska vara stolt
över den jag blev
och inte över
den jag skulle bli,
Jag skötte mig, som jag lovade dig att göra.
Jag gjorde ingenting fel.
- Pappa, är du nöjd nu ?
...För pappa jag
är less på att vara oduglig,
och allt jag vill
är att göra dig stolt.
...För pappa,
ser du inte hur jag tar skada
av dina krav på mig?
...och visst,
jag kan be om förlåtelse
för att jag blivit
en sån skam för familjen,
men ge mig en chans
att bli din idealdotter?
Låt mig få försöka
bli den drömdottern du alltid
velat ha
- Om du inte vill ha mig som den jag är,
offrar jag mig för att bli den
du vill att jag ska vara.
...men det jag innerst inne vill,
är att du ska älska mig
som den jag är, innerst inne
- Pappa,
är jag verkligen så motbjudande som
du uttyder att jag är, ?
/emmagottfridsson
Det gör så ont.
Det gör så ont i mig att se er.
Att se er vara tillsammans.
Att se hur mycke ni värkligen passar för varandra...
Det gör så ont att veta att du älskar henne.
Att veta att du skulle göra allt för henne.
Att veta att hon älskar dig...
Det gör så ont att du inte förstår att jag faktids bryr mig.
Att du inte förstår att jag också skulle göra allt för dig
Att du inte förstår att jag älskar dig...
Så varför bryr jag mig egentligen?
/emmagottfridsson
Att se er vara tillsammans.
Att se hur mycke ni värkligen passar för varandra...
Det gör så ont att veta att du älskar henne.
Att veta att du skulle göra allt för henne.
Att veta att hon älskar dig...
Det gör så ont att du inte förstår att jag faktids bryr mig.
Att du inte förstår att jag också skulle göra allt för dig
Att du inte förstår att jag älskar dig...
Så varför bryr jag mig egentligen?
/emmagottfridsson
skrattar ilsket åt mig själv.
Med en suck rullar vågorna in.
faller för hårt när du inte är i närheten.
saknaden knäcker mig, du är mitt allting.
Jag skrattar ilsket åt mig själv när jag tänker på hur ont
i magen jag så många gånger har fått
för att jag undrat hur du mått.
Jag river mig själv inuti när jag tänker på hur mycket jag lagt åt sidan
för att bara se dig i nåra minuter.
Och tänker på hur du sårat mig så att jag tjuter.
Jag försöker trösta mig själv med att jag egentligen inte gjort nåt fel
men det gör lika ont att veta att saker blev som det blev.
Jag hatar mig själv en del,
för att jag hela tiden känner att utan dig är jag inte hel.
Men du kan ju skratta utan mig,
så varför kan inte jag det snälla säg.
Jag förstår inte hur du kunde göra så där
åh jag önskar, önskar att du inte fanns kvar här
så jag slapp se dig överallt
för varje gång blir det inuti mig kallt.
Du har fått tårarna att tinas
och du får mig att smärtsamt pinas.
/emmagottfridsson
faller för hårt när du inte är i närheten.
saknaden knäcker mig, du är mitt allting.
Jag skrattar ilsket åt mig själv när jag tänker på hur ont
i magen jag så många gånger har fått
för att jag undrat hur du mått.
Jag river mig själv inuti när jag tänker på hur mycket jag lagt åt sidan
för att bara se dig i nåra minuter.
Och tänker på hur du sårat mig så att jag tjuter.
Jag försöker trösta mig själv med att jag egentligen inte gjort nåt fel
men det gör lika ont att veta att saker blev som det blev.
Jag hatar mig själv en del,
för att jag hela tiden känner att utan dig är jag inte hel.
Men du kan ju skratta utan mig,
så varför kan inte jag det snälla säg.
Jag förstår inte hur du kunde göra så där
åh jag önskar, önskar att du inte fanns kvar här
så jag slapp se dig överallt
för varje gång blir det inuti mig kallt.
Du har fått tårarna att tinas
och du får mig att smärtsamt pinas.
/emmagottfridsson
bara en liten paus...
Du fick mig att börja gråta ennu en gång.
När du ringer...
mina tankar blir till sinnesförvirringar.
[ nu har jag gjort nått fel igen,
svara inte, jag måste, jag är död ]
Kan det inte bara vara nog snart?
bara en liten paus..
det är det jag vill .
[med gråten i ögonen sväljer jag tungt. förlåt, förlåt för att jag är så dum]
Jag vet att du bryr dig,
det vet jag verkligen.
Dina tårar som jag ofta osakar
bevisadar det.
Men mamma,
jag mår inte bättre
när du klagar på mig.
På något sätt gör jag
alltid fel och det går
inte att rätta till.
Men jag vet att du
stöttar mig.
[ändå känns det som om du
ropar till mig att jag ska ge upp]
Mamma,
jag vet att du vill hjälpa
mig och jag uppskattar
det!
Men snälla,
gör inte det 1000 gånger
värre
/emmagottfridsson
När du ringer...
mina tankar blir till sinnesförvirringar.
[ nu har jag gjort nått fel igen,
svara inte, jag måste, jag är död ]
Kan det inte bara vara nog snart?
bara en liten paus..
det är det jag vill .
[med gråten i ögonen sväljer jag tungt. förlåt, förlåt för att jag är så dum]
Jag vet att du bryr dig,
det vet jag verkligen.
Dina tårar som jag ofta osakar
bevisadar det.
Men mamma,
jag mår inte bättre
när du klagar på mig.
På något sätt gör jag
alltid fel och det går
inte att rätta till.
Men jag vet att du
stöttar mig.
[ändå känns det som om du
ropar till mig att jag ska ge upp]
Mamma,
jag vet att du vill hjälpa
mig och jag uppskattar
det!
Men snälla,
gör inte det 1000 gånger
värre
/emmagottfridsson
Hon brukar säga att hon skriker
jag är inte död, jag är inte död..
jag är inte död.
förlåt för att jag gråter så ofta men killen jag älskade
älskar någon annan
<--->
hon brukar säga att hon gråter
men det kommer inga tårar.
(hon gråter svagt på den spruckna insidan)
hon brukar säga att hon skriker
men det kommer inget ljud.
(hon skriker tomt på insidan)
hon brukar alltid le på utsidan
(Men den maskerade ledsna minen finns på insidan)
hon lever och ser så frisk ut när man ser henne
(Men hennes onda demon har kalkat ett svart innre på insidan)
hon är jag
jag är hon
luften börjar ta slut, jag andas tomt
/emmagottfridsson
jag är inte död.
förlåt för att jag gråter så ofta men killen jag älskade
älskar någon annan
<--->
hon brukar säga att hon gråter
men det kommer inga tårar.
(hon gråter svagt på den spruckna insidan)
hon brukar säga att hon skriker
men det kommer inget ljud.
(hon skriker tomt på insidan)
hon brukar alltid le på utsidan
(Men den maskerade ledsna minen finns på insidan)
hon lever och ser så frisk ut när man ser henne
(Men hennes onda demon har kalkat ett svart innre på insidan)
hon är jag
jag är hon
luften börjar ta slut, jag andas tomt
/emmagottfridsson
Herregud vad jag skulle behöva dig just nu.
Du måste säga nånting.
Jag klarar inte av den här tystnaden...
Om du var här nu
Skulle vi låsa in oss i mitt rum
Och bara låta världen göra som den vill
Dina ord skulle bli det enda jag hör
Och dina armar skulle aldrig släppa taget
Eller bara lyssna
Till dina andetag
Bara känna din kropp
Så nära det bara går
Men du är inte här
Om du var här nu
Skulle du torka mina tårar
Då skulle jag inte behöva
Vara ensam och då skulle jag inte behöva
Sakna dig så mycket
Herregud vad jag skulle behöva dig just nu
För det gör lite ont
Att vara utan dig
/emmagottfridsson
Jag vet inte vad du tycker om det?
Det föll glitter över oss
två gånger om
och kanske kan det göra det igen?
Åh jag tyckte att dom kramarna var
det mysigaste jag varit med om,
...efter allt.
Åh jag kände att om vi plåstrar lite här
och där och vi pusslar på ställerna
vi missat,
sen lägger vi lite superlim över allt
så kanske det håller?
(men jag vet inte vad du tycker om det?)
det jag egentligen ville säga var att
jag älskar dig?
/emmagottfridsson
Jag duger aldrig som jag är.
Mitt huvud är tomt. Tomt på ord. Jag kan inte forma alla de där meningarna. Jag kan inte skriva sådär som ni. Ingenting blir som jag vill, ingenting blir sådär bra som allt det ni gör. Jag räcker inte till. Jag duger aldrig som jag är.
Det finns inget att säga. Inget förutom att mina ögon tåras varje gång jag läser det där. Du förstår inte hur mycket du betyder för mig. Du förstår inte hur mycket jag faktiskt bryr mig. Att se dig på sådär dåligt är det sista jag vill, och det får mig att må minst lika dåligt. Jag väntar på att du ska säga det jag vill höra.
Men du orkar inte bry dig.
Om nånting...
Jag vill bara att du ska tycka om mig..
Men nej, tagen av rädsla, sorg och hat. varför gjorde du såhär mot mej?
Jag vet hur det känns att få tystnad till svar.
Jag vet hur det känns när hela ens värld rasar samma på några få sekunder.
Att falla är så lätt, att resa sig så svårt
Glömma honom. Bara glömma.
Önskar han kunde försvinna.
Ut ur mitt huvud.
Ut ur mitt liv.
Varför går det inte?
/emmagottfridsson.
Det finns inget att säga. Inget förutom att mina ögon tåras varje gång jag läser det där. Du förstår inte hur mycket du betyder för mig. Du förstår inte hur mycket jag faktiskt bryr mig. Att se dig på sådär dåligt är det sista jag vill, och det får mig att må minst lika dåligt. Jag väntar på att du ska säga det jag vill höra.
Men du orkar inte bry dig.
Om nånting...
Jag vill bara att du ska tycka om mig..
Men nej, tagen av rädsla, sorg och hat. varför gjorde du såhär mot mej?
Jag vet hur det känns att få tystnad till svar.
Jag vet hur det känns när hela ens värld rasar samma på några få sekunder.
Att falla är så lätt, att resa sig så svårt
Glömma honom. Bara glömma.
Önskar han kunde försvinna.
Ut ur mitt huvud.
Ut ur mitt liv.
Varför går det inte?
/emmagottfridsson.
Peter, snälla kom tillbaka.
Det gör så ont i mig när jag tänker på dig
tänker på att du aldrig kommer tillbaka.
Jag skakar av saknaden.
Jag önskar att du bara kunde komma tillbaka
men peter gör du någonsin det?
Kommer vi ses igen
jag saknar dig, snälla kom tillbaka.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Om du bara kom tillbaks skulle kanske allting bli bra igen.
Jag sitter fortfarande uppe i hopp om att du ska vakna men
jag börjar inse och jag vet att det inte kommer ske
för även om jag gråter mina sista tårar
kommer du ändå inte kunna komma ner.
så här sitter jag med tårar
och undrar
om
tårar kan få änglar att falla
men då borde du varit här för länge sen.
/ by; Emma Gottfridsson
tänker på att du aldrig kommer tillbaka.
Jag skakar av saknaden.
Jag önskar att du bara kunde komma tillbaka
men peter gör du någonsin det?
Kommer vi ses igen
jag saknar dig, snälla kom tillbaka.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Om du bara kom tillbaks skulle kanske allting bli bra igen.
Jag sitter fortfarande uppe i hopp om att du ska vakna men
jag börjar inse och jag vet att det inte kommer ske
för även om jag gråter mina sista tårar
kommer du ändå inte kunna komma ner.
så här sitter jag med tårar
och undrar
om
tårar kan få änglar att falla
men då borde du varit här för länge sen.
/ by; Emma Gottfridsson
Jag är fortfarande rädd för ensamheten.
Jag är ingen jävla liten dörrmatta.
Ni kan inte trampa på mig mer.
Jag försöker värkligen att göra det bättre.
Men jag hamnar alltid i fel svängar.
Tillskillnad mot er, så försöker jag iallfall.
Men det betyder tydligen igenting.
Jag vill inte ha det såhär, ingen lyssnar.
Alla bara gör. Hela tiden.
Och jag får skiten.
Likt ruttna frukter
vars drypande saft rinner
längs med hakan,
dess odör lika slagfärdig som orden
som susar mellan våra munnar
Lika falska är mina ord
som tankarna jag så generöst
ger till dig
och lika ensamma är vi
som vi alltid fruktat att finna oss
(Jag är fortfarande rädd för
ensamheten)
Nu när det värsta i våra liv
tycks vara över och hoppet
kryper in i våra brustna tankar,
då allt blått sköljs bort
av det svarta
För det värsta var visst inte
över
(Och nu är vi lika övergivet ensama som alltid,
lika förstörda av verkligeheten
som vi alltid trott oss vara)
Men ensamheten gör ont nuförtiden
Jag vill inte leka
inte-vara-trasig-leken
om det betyder
att jag
måste göra
det helt ensam
och
jag vill aldrig
dö såhär
patetisk
som jag är just
nu
Men jag är lite rädd
för att det kanske är försent
/ by; Emma Gottfridsson
Vet du hur mycke det kändes?
Jag tar min glöd, och glöden ska såra dig, som en gång
du gjort mot mig.
Jag tar mina smärtor på dig, så du vet smärtorna jag fick av dig.
Jag sårar dig så du vet hur jag blev sårad av dig,
Jag sviker dig, precis så som jag blev av dig,
Vetu hur mycket jag tog åt mig?
Vetu hur myckdet det kändes?
Gråt på du, för du gjorde exakt så mot mig!
Nu vet du hur mycket jag grät,
jag har slått tärningen
och jag valde att fuska.
- & nu är det dags
att stå för mitt slag.
du gjort mot mig.
Jag tar mina smärtor på dig, så du vet smärtorna jag fick av dig.
Jag sårar dig så du vet hur jag blev sårad av dig,
Jag sviker dig, precis så som jag blev av dig,
Vetu hur mycket jag tog åt mig?
Vetu hur myckdet det kändes?
Gråt på du, för du gjorde exakt så mot mig!
Nu vet du hur mycket jag grät,
jag har slått tärningen
och jag valde att fuska.
- & nu är det dags
att stå för mitt slag.
KNIVEN
PETER ADOLFSSON
Det är svårt och förklara hur ens känslor flödar till dig.
Vill tacka gud om att du fick chansen att andas med
tanken om att du föralltid skulle stanna.
"Fly away, oh, please take away the pain.
Don't go back, to the shadows"
Du somnade för evigt.
Och du lämnade mig kvar.
Allting ser inte likadant ut nuförtiden, jag är ganska
olycklig & jag saknar dig i livet.
Det finns stunder, då jag inte orkar mer.
Smärtan inombords bara river och värker.
Måste klara mig igenom livet, kämpa emot, du valde vägen upp till himelen och blev fri.
Du blev saknad av världen, det vill jag också bli.
Det finns människor som borde gett dig kärlek istället för hat,
för nu är du borta Peter, och kommer aldrig mer tillbaks.
Svåra stunder har passerat, utan dig bredvid, jag saknar dig så sjukt mycke,
fan, om du ändå kunde se det.
Det går inte en dag utan tankarna om dig, om jag kunde räddat dig, jag känner skulden i mig.
Varje 29:de mars tänder jag tusen ljus för att hedra den du är, och den du var förut.
Jag önskar att det aldrig hänt den natten, jag kunde inte sova, mina tankar höll mig vaken...
Jag tänke på vart du skulle komma efter livet.
Jag vet inte vart du finns men jag fortsätter och skriver.
Vill att du ska veta att vi saknar dig fortfarande, vill ha ett svar, varför, men ingen kan förklara det.
Jag ber till dig i himlen och hoppas att du trivs där, för utan dig här, är det inte samma värld.
/ by; EmmaGottfridsson.
Fröken uppkäftig.
Jag ser på dej att du inte gillar mej.
Fast sånt är jag van vid!
Van vid att vara en sån man helst vill slippa!
Specielt snobbiga stroppiga typer som du!
Den första gången jag såg dej,
tyckte jag att du var en total snobbfjant med dyra märkeskläder.
Du var överlägsen som fan!
Försökte tala om för mej och mina vänner hur vi skulle uppföra oss?
Du var ett, ingenting. som trodde att du var nått!
Det tyckte jag om, att lilla skitiga jag av någon anledning gjort stroppiga du osäker.
Man märker allt på dej genom dina märkeskläders polerade yta, och din ofta så överlägsna stil.
Inte blir man förälskad i "herr underbar" inte om man är unga fröken uppkäftig!
/ By; Emma Gottfridsson
"Hej, jag lever jag finns"
Fuck er som skapar allt detta, fuck er som inte kan låta andra njuta utav deras lycka. Fuck er som bara tänker på en sak. Fuck, Fuck. Fuck .
Märkligt hur starka känslor kan vara, vad dem kan få en människa att göra. Att säga. att agera,
Mest av allt.. att såra.
Men, viljan är nog inblandad också. Man tycker att det är äventyrligt, ett nytt mysterium. Man ska inte bara sitta hemma och vara lycklig hela tiden. Man måste lida, annars.. Hur fan ska någon bevisa sin kärlek?
Man måste hitta på något innan ångersten kommer, avundsjukan kommer upp. Tjatet, hatet mest av allt sorget. Man måste agera som att man är underlägsen för att få folk i omgivnen att bry sig. Bara för att få den dära känslan. '' Hey jag lever, jag finns. Jah, nu är jag i centrum '' .
Dem gör det, gör det men folk lägger inte märke till det. Ha, jag köpte den, jag lever där. Nä ush, där? . Jag .. Det handlar bara om mig, mig och mig.
Men nej. Du gissade fel! Bakom ryggen, det är då du är underlägsen. det är då de hatfulla orden kommer upp, det är då folk vissar vem dem är. När dem är med dig? . Ha dem fejkar, dem fjäskar för att kunna vara med i '' gänget '' , Dem kallar sig din vänn, den som hjälper dig när som helst och var som helst.
Men... blir du den som bor '' där '', den som längre inte kan handla märkeskläder. Då, Då kommer du att inse att. dinna så kallade vänner , nu inte är vänner. Utan dinna värsta fiender.
Så mycket som du fejkade, så sin du gjorde dig till. som du kämpade för att få uppmärksamhet. Du var helt falsk.
Det är df, du kommer att lära dig. Först blir du besviken och försöker vinna dem tillbaka. men , för varenda dag som går så kommer du att bli starkare. kanske så kommer du att skada dig själv, men . om du är smart nog, om du är stark nog. och om du verkligen vill hämnas.
Då vet du att fejket, det ska göras ordentligt. inte fejk fejkas. utan ordentligt.
/ by; Emma
Märkligt hur starka känslor kan vara, vad dem kan få en människa att göra. Att säga. att agera,
Mest av allt.. att såra.
Men, viljan är nog inblandad också. Man tycker att det är äventyrligt, ett nytt mysterium. Man ska inte bara sitta hemma och vara lycklig hela tiden. Man måste lida, annars.. Hur fan ska någon bevisa sin kärlek?
Man måste hitta på något innan ångersten kommer, avundsjukan kommer upp. Tjatet, hatet mest av allt sorget. Man måste agera som att man är underlägsen för att få folk i omgivnen att bry sig. Bara för att få den dära känslan. '' Hey jag lever, jag finns. Jah, nu är jag i centrum '' .
Dem gör det, gör det men folk lägger inte märke till det. Ha, jag köpte den, jag lever där. Nä ush, där? . Jag .. Det handlar bara om mig, mig och mig.
Men nej. Du gissade fel! Bakom ryggen, det är då du är underlägsen. det är då de hatfulla orden kommer upp, det är då folk vissar vem dem är. När dem är med dig? . Ha dem fejkar, dem fjäskar för att kunna vara med i '' gänget '' , Dem kallar sig din vänn, den som hjälper dig när som helst och var som helst.
Men... blir du den som bor '' där '', den som längre inte kan handla märkeskläder. Då, Då kommer du att inse att. dinna så kallade vänner , nu inte är vänner. Utan dinna värsta fiender.
Så mycket som du fejkade, så sin du gjorde dig till. som du kämpade för att få uppmärksamhet. Du var helt falsk.
Det är df, du kommer att lära dig. Först blir du besviken och försöker vinna dem tillbaka. men , för varenda dag som går så kommer du att bli starkare. kanske så kommer du att skada dig själv, men . om du är smart nog, om du är stark nog. och om du verkligen vill hämnas.
Då vet du att fejket, det ska göras ordentligt. inte fejk fejkas. utan ordentligt.
/ by; Emma
Duger jag?
duger jag? vilken sida av mitt ansikte ser bäst ut? ser jag tjock ut i de här kläderna? vad tycker mina vänner om mig egentligen? ska jag färga håret? har jag tjocka kinder? hur ser jag ut när jag pratar? hur ser jag ut när jag går?
frågor som förföljer med dagarna i ända. - dag in och dag ut följer dessa frågor med mig, kan nog vara en bidragande orsak till att jag mår som jag mår när skolan börjar igen. det är ingen annanstans jag träffar så mycket okänt folk, på så kort tid. jaghar börjat vänja mig med att smälter in i mängden, men det är svårt när man har ett självförtroende som sviker en när man minst anar det. jag kan stänga in mig på toaletten på skolan, hemma hos kompisar och bara stirra på mig själv i spegeln. jag försöker hitta på bra saker om mitt utseende, men varje gång jag ser på mig själv, stå där som ett fån och försöka förbättra mitt utseende, så sviker jag mig själv ännu en gång. jag hittar bara saker jag vill förbättra med mig själv.
VÄNNER - jag är så himla glad att jag har de vänner jag har, och de vänner som förstår mig och kan lyssna när jag har något att säga. när jag har något jag vill prata om, mina bekymmer.ni får gärna prata med mig med, jag pratar mer än gärna och jag älskar att sita och prata med kompisar över internet, öga mot öga eller vad som helst, jag älskar att lösa varandraas problem. det har blivit som en hobby för mig. ska jag bli psykiatriker?
/ by; emmagottfridsson.
frågor som förföljer med dagarna i ända. - dag in och dag ut följer dessa frågor med mig, kan nog vara en bidragande orsak till att jag mår som jag mår när skolan börjar igen. det är ingen annanstans jag träffar så mycket okänt folk, på så kort tid. jaghar börjat vänja mig med att smälter in i mängden, men det är svårt när man har ett självförtroende som sviker en när man minst anar det. jag kan stänga in mig på toaletten på skolan, hemma hos kompisar och bara stirra på mig själv i spegeln. jag försöker hitta på bra saker om mitt utseende, men varje gång jag ser på mig själv, stå där som ett fån och försöka förbättra mitt utseende, så sviker jag mig själv ännu en gång. jag hittar bara saker jag vill förbättra med mig själv.
VÄNNER - jag är så himla glad att jag har de vänner jag har, och de vänner som förstår mig och kan lyssna när jag har något att säga. när jag har något jag vill prata om, mina bekymmer.ni får gärna prata med mig med, jag pratar mer än gärna och jag älskar att sita och prata med kompisar över internet, öga mot öga eller vad som helst, jag älskar att lösa varandraas problem. det har blivit som en hobby för mig. ska jag bli psykiatriker?
/ by; emmagottfridsson.
Peter Adolfsson.
PETER / KNIVEN
Från mitt hjärta till Peter, jag saknar dej som fan asså , jag hoppas du har de bra och snart ses vi , jag älskar dej.
Min hjärna är borta och mina känslor är döda, när jag blickar tillbaka och ser hur du va en männsika med kärlek en riktig soldat att låta dej va de kommer aldrig att ske för jag älskar dej så mycket och det tror jag att du vet, Jag fick aldrig ta avsked fy fan vad de känns. två ögon som gråter och ett hjärta som bränns. du blev bara 38 men fan vad du har lidit. Jag saknar dej så mycket, fan du va livets mening, min längtan efter dej är så jävla stor.
Jag saknar dej så mycket, Jag gör vad som helst för att få dej tillbaks åt helvete med allt annat. du lämnade oss med stor sorg. Peter kom tillbaks, den här resan var längre än dom andra.
Från mitt hjärta till Peter, jag saknar dej som fan asså , jag hoppas du har de bra och snart ses vi , jag älskar dej.
Min hjärna är borta och mina känslor är döda, när jag blickar tillbaka och ser hur du va en männsika med kärlek en riktig soldat att låta dej va de kommer aldrig att ske för jag älskar dej så mycket och det tror jag att du vet, Jag fick aldrig ta avsked fy fan vad de känns. två ögon som gråter och ett hjärta som bränns. du blev bara 38 men fan vad du har lidit. Jag saknar dej så mycket, fan du va livets mening, min längtan efter dej är så jävla stor.
Jag saknar dej så mycket, Jag gör vad som helst för att få dej tillbaks åt helvete med allt annat. du lämnade oss med stor sorg. Peter kom tillbaks, den här resan var längre än dom andra.
Kuratorn.
Det här gör ont, riktigt ont.
Jag tänkte bara på hur världelös jag var, och hur mycket bättre allt skulle vara om jag inte fanns, så skar mej i armen. Fast jag har klarat mej.
Och då var de ett tillfälle då mamma fick syn på armen, och då dök han äntligen upp.
Han lyssnade på mej. Jag gav honom mitt förtroende. Jag litade på honom.
Det var han som drog mej ur den här skiten. Så jag ska få en chans att bli vuxen.
Han är kurator på min skola,
/ by; Emma Gottfridsson
Jag tänkte bara på hur världelös jag var, och hur mycket bättre allt skulle vara om jag inte fanns, så skar mej i armen. Fast jag har klarat mej.
Och då var de ett tillfälle då mamma fick syn på armen, och då dök han äntligen upp.
Han lyssnade på mej. Jag gav honom mitt förtroende. Jag litade på honom.
Det var han som drog mej ur den här skiten. Så jag ska få en chans att bli vuxen.
Han är kurator på min skola,
/ by; Emma Gottfridsson
Ångest.
Du tittar på mig och jag gråter. Jag skriker förlåt inom mig. Kan du förlåta mig?
Jag vet inte hur det blev så här, men jag ville inte såra dig! Jag vet inte vad jag ska göra, det känns som om jag dör. Det gjorde så ont att såra dig.
Du ser på mig och jag gråter. Skriker förlåt inom mig.
Min blick höjer sig försiktigt & skamligt, möter dom två speglarna som är framför mig, spegeln som står bakom mig. Nyper tag i allt, drar slår & bankar. Ska man hålla det man lovar sig själv? eller ska man hålla det man lovar andra?
Ångest ångest ångest
Var kommer all denna ångest ifrån?
Småsaker som egentligen inte betyder nåt ger mig ångest.
Allt jag gör ger mig ångest. Det känns så löjligt.
Ångest gör ont. Det gör mig illamående. Det gör mig så arg. Det gör mig ledsen.
Shit vad kul att ha ångest och vara deprimerad. Livet känns så jävla kul...
Det känns ju bara som att jag ska dö och att omvärlden nästintill knappt existerar. Jag ska försöka. Men det är fan inte lätt...
Bara ångest och ilska. Är på vidrigt humör. Akta dig för att jävlas med mig. Jag menar det!Ångest när jag vaknar. Ilska under dagen. Ångest när jag somnar.
/ By; Emma Gottfridsson
Jag vet inte hur det blev så här, men jag ville inte såra dig! Jag vet inte vad jag ska göra, det känns som om jag dör. Det gjorde så ont att såra dig.
Du ser på mig och jag gråter. Skriker förlåt inom mig.
Min blick höjer sig försiktigt & skamligt, möter dom två speglarna som är framför mig, spegeln som står bakom mig. Nyper tag i allt, drar slår & bankar. Ska man hålla det man lovar sig själv? eller ska man hålla det man lovar andra?
Ångest ångest ångest
Var kommer all denna ångest ifrån?
Småsaker som egentligen inte betyder nåt ger mig ångest.
Allt jag gör ger mig ångest. Det känns så löjligt.
Ångest gör ont. Det gör mig illamående. Det gör mig så arg. Det gör mig ledsen.
Shit vad kul att ha ångest och vara deprimerad. Livet känns så jävla kul...
Det känns ju bara som att jag ska dö och att omvärlden nästintill knappt existerar. Jag ska försöka. Men det är fan inte lätt...
Bara ångest och ilska. Är på vidrigt humör. Akta dig för att jävlas med mig. Jag menar det!Ångest när jag vaknar. Ilska under dagen. Ångest när jag somnar.
/ By; Emma Gottfridsson
Drar mig i håret och skriker i kudden.
Det är dags att sluta lägga ansvaret över sitt eget liv på andra människor.
Jag skapar mitt liv. Det är inte alla svek som gör mig till den jag är.
Det är jag som tillåter det.
Jag får ont när jag vet att det är fler än jag som drar sig själva i håret och skriker i kudden om nätterna. Jag tycker synd om tjejer och killar som skriver i sina tankar "Ingen är så ensam som jag".
Och jag blir ledsen när de lägger skulden på andra. För sån är jag.
Jag blir ledsen för att ni inte förstår hur ni dränker er själva genom att aldrig inse att "Det är inte andra det är fel på, det är dig". Jag vet hur det är.
Det är inte ett dugg fult att tycka synd om sig själv. Men någonstans måste man öppna upp sina trötta ögon och faktiskt inse att man ofta, om inte nästan alltid, skapar sitt eget helvete. Fyller sin egen vardag med tårar och drunkar i ett hav som aldrig egentligen existerat.
Släpp taget! Lev! Jag vet att en problemfri vardag skrämmer mer än ett liv fyllt av emotionella slagsmål. Med en ärrad kropp, blåtiror i själen och skrapsår i hjärtat blir man lätt egoistisk. I en värld där man säger att ingen ser, ingen bryr sig har man på två sekunder kastat bort all kärlek man någonsin blivit erbjuden. Man plockar fram sitt hat, sin ilska och uppgivenhet.
Och det tar tid och ork, från flera människor, innan att en person som rör sig på det här sättet inser det.
Alla människor är rädda för saker de inte känner till. Lycka och ett leende kan få människor ur balans. Och vi skapar våra egna problem, i rädslan för det som är nytt.
Vi letar efter något att hata. Vi söker efter något att hålla fast vid, något som känns. Något vi känner igen.
Det som gör ont.
Kanske tål det att tänkas på nästa gång du skriker ut att Ingen bryr sig och hur Jobbigt ditt liv är, Att du inte orkar en minut till?
Tänk då på dina föräldrar. Dina vänner som har ont i magen för din skull.
Slå dom inte på käften genom att säga att ingen bryr sig, när de gör allt de kan för dig.
Se de som faller, med dig.
Öppna-dina-ögon-nu.
Det är farligt att sväva på moln. Det är livsfarligt att må bra. Att kalla sig själv lycklig är att kasta sig rakt ut från skyskrapans tak och liksom vänta på att träffa marken för att blöda ihjäl.
Igen.
Det är här vi måste lära oss att flyga.
Och förstå att uttrycket "Det är inte dig det är fel på, det är mig" inte är så klyschigt trots allt.
Tro mig, jag vet...
Jag skapar mitt liv. Det är inte alla svek som gör mig till den jag är.
Det är jag som tillåter det.
Jag får ont när jag vet att det är fler än jag som drar sig själva i håret och skriker i kudden om nätterna. Jag tycker synd om tjejer och killar som skriver i sina tankar "Ingen är så ensam som jag".
Och jag blir ledsen när de lägger skulden på andra. För sån är jag.
Jag blir ledsen för att ni inte förstår hur ni dränker er själva genom att aldrig inse att "Det är inte andra det är fel på, det är dig". Jag vet hur det är.
Det är inte ett dugg fult att tycka synd om sig själv. Men någonstans måste man öppna upp sina trötta ögon och faktiskt inse att man ofta, om inte nästan alltid, skapar sitt eget helvete. Fyller sin egen vardag med tårar och drunkar i ett hav som aldrig egentligen existerat.
Släpp taget! Lev! Jag vet att en problemfri vardag skrämmer mer än ett liv fyllt av emotionella slagsmål. Med en ärrad kropp, blåtiror i själen och skrapsår i hjärtat blir man lätt egoistisk. I en värld där man säger att ingen ser, ingen bryr sig har man på två sekunder kastat bort all kärlek man någonsin blivit erbjuden. Man plockar fram sitt hat, sin ilska och uppgivenhet.
Och det tar tid och ork, från flera människor, innan att en person som rör sig på det här sättet inser det.
Alla människor är rädda för saker de inte känner till. Lycka och ett leende kan få människor ur balans. Och vi skapar våra egna problem, i rädslan för det som är nytt.
Vi letar efter något att hata. Vi söker efter något att hålla fast vid, något som känns. Något vi känner igen.
Det som gör ont.
Kanske tål det att tänkas på nästa gång du skriker ut att Ingen bryr sig och hur Jobbigt ditt liv är, Att du inte orkar en minut till?
Tänk då på dina föräldrar. Dina vänner som har ont i magen för din skull.
Slå dom inte på käften genom att säga att ingen bryr sig, när de gör allt de kan för dig.
Se de som faller, med dig.
Öppna-dina-ögon-nu.
Det är farligt att sväva på moln. Det är livsfarligt att må bra. Att kalla sig själv lycklig är att kasta sig rakt ut från skyskrapans tak och liksom vänta på att träffa marken för att blöda ihjäl.
Igen.
Det är här vi måste lära oss att flyga.
Och förstå att uttrycket "Det är inte dig det är fel på, det är mig" inte är så klyschigt trots allt.
Tro mig, jag vet...
Dags att ta steget upp.
Tårar, varför vaknar man alltid i tårar?
Varför somnar man alltid i tårar?
Vad är det för liv man lever egentligen, skär sig, gråter,
deppar och sover. Är det rätt?
Är det så det ska vara?
Jag vet jag är inte ensam, men det måste vara fel.
Man ska inte leva så, livet är komplicerat men inte såhär.
Man lever utan nånting, man lever för ingenting.
Någon gång måste jag ta det där sreget och ställa mig upp och gå vidare, livet funkar inte såhär. Jag deppar ner mej för allt, jag är inte som alla andra. Jag är sjuk i huvet jag är en idiot jag är knäpp. Kalla mej vad ni vill, men jag är säker på att ni inte förstår. Det finns många som har det som jag, men många som lever ett normail liv också.
När jag var liten, då va jag lycklig. Men alla saker man får höra gör att man får lägre självförtroende. Allt sänker ner en, livett känns hopplöst. Man fortsätter för ingenting, varför fortsätta över huvudtaget? Vad lever man för?
Man lever för att dö, right? Alla vet det men lever för att dö, men varför inte bara ta det sista steget och våga dö?
Varför inte bara hoppa? Man har för mycket att förlora, eller så vågar man inte riktigt. Men är det dags att ta det steget? Eller ska man ta de stegen och försöka må bättre?
Allt är inte kört, det är dags att upp och hoppa, allt är inte kört!
/emmagottfridsson.
Varför somnar man alltid i tårar?
Vad är det för liv man lever egentligen, skär sig, gråter,
deppar och sover. Är det rätt?
Är det så det ska vara?
Jag vet jag är inte ensam, men det måste vara fel.
Man ska inte leva så, livet är komplicerat men inte såhär.
Man lever utan nånting, man lever för ingenting.
Någon gång måste jag ta det där sreget och ställa mig upp och gå vidare, livet funkar inte såhär. Jag deppar ner mej för allt, jag är inte som alla andra. Jag är sjuk i huvet jag är en idiot jag är knäpp. Kalla mej vad ni vill, men jag är säker på att ni inte förstår. Det finns många som har det som jag, men många som lever ett normail liv också.
När jag var liten, då va jag lycklig. Men alla saker man får höra gör att man får lägre självförtroende. Allt sänker ner en, livett känns hopplöst. Man fortsätter för ingenting, varför fortsätta över huvudtaget? Vad lever man för?
Man lever för att dö, right? Alla vet det men lever för att dö, men varför inte bara ta det sista steget och våga dö?
Varför inte bara hoppa? Man har för mycket att förlora, eller så vågar man inte riktigt. Men är det dags att ta det steget? Eller ska man ta de stegen och försöka må bättre?
Allt är inte kört, det är dags att upp och hoppa, allt är inte kört!
/emmagottfridsson.
Behöver någon som behöver mig.
Jag undrar om jag kommer klara av det här. Jag känner mig tom men ändå fylld av allt det dåliga jag vill bli av med.
JAG MÅSTE KLARA AV SKOLAN.
Men jag vill inte, eller jo jag vill, men jag har inte någon motivation till att klara det, eller till att gå dit över huvud taget. Nada. Jag är bara så trött på allt och vet inte varifrån jag ska få styrkan till att ta tag i det.
Varför kan du inte fatta att jag inte gillar dig, jag stör mej så på dej!!
Jag tror att jag hatar dig, hur kunde du sprida ett sånt rykte?!
Var du rädd att andra skulle skratta åt dig??
För det var ju du som gjorde det! Och inte jag.
Nu låtsas du som om inget har hänt!
Du bryr dej inte om att alla andra pratar bakom ryggen på mig
Okej, JAG HATAR DIG!
JAG MÅSTE KLARA AV SKOLAN.
Men jag vill inte, eller jo jag vill, men jag har inte någon motivation till att klara det, eller till att gå dit över huvud taget. Nada. Jag är bara så trött på allt och vet inte varifrån jag ska få styrkan till att ta tag i det.
hopplöst. lönlöst.
misslyckad .
Varför kan du inte fatta att jag inte gillar dig, jag stör mej så på dej!!
Jag tror att jag hatar dig, hur kunde du sprida ett sånt rykte?!
Var du rädd att andra skulle skratta åt dig??
För det var ju du som gjorde det! Och inte jag.
Nu låtsas du som om inget har hänt!
Du bryr dej inte om att alla andra pratar bakom ryggen på mig
Okej, JAG HATAR DIG!
jag orkar inte låtsas, kan lika gärna rasa. Vad ska ni göra åt det?
mamma, förlåt .
förlåt, för att jag spelar .
ljuger er rakt upp i ansiktet .
mamma, du vet inte hur det är .
du anar inte att jag just slängde mig ner på mitt golv 2 sekunder efter att du stängt dörren .
du anar inte vad som pågår i mitt huvud varje dag .
du har inte en aning .
jag ska rasa, göra er förvånade .För jag kan om jag vill .
ni tror bara att jag spelar när jag säger att jag tycker jag är mullig .
att jag är som alla anda 13-åriga flickor som vill ha uppmärksamhet och hoppar över ett mål eller två lite då och då. Men det är inte så .
jag är inte som dem .
jag vill inte ha uppmärksamhet, tvärtom .
jag vill vara ifred, smälta bort från era minnen .
för med tiden kommer era minnnen om en lycklig, sprallig tjej försvinna. Ni kommer glömma henne. Jag står inte ut med att se era besvikna ansikten när ni upptäcker att det inte änns finns en liten smula av den flickan längre, det är därför jag väntar .
bara glöm mig, jag kommer bara förstöra .
Allt kanske inte är som det borde ?
jag vill bara glömmas, raderas från allas minnen .
jag deppar ihop .
tårar är på väg, jag har lärt mig känna igen signalerna med tiden .
samma sak varenda dag, som på rutin .
varför änns gå upp när man ändå vet hur dagen kommer att sluta ?
tårar rinner okontrollerat på natten, med ångest för nästa dag .
jag orkar bara gråta nu .
har ingen ork kvar, lipar och tycker synd om mig själv det är vad jag orkar .
patetiskt .
/emmagottfridsson.
Jag vill leva, inte bara överleva.
Jag vill leva, inte bara överleva.
Alltid varit migsjälv,
Alltid försökt göra mitt bästa.
Alltid skitit i problem,
Och alltid skrattat åt det mesta.
Men sedan kom den dagen,
Som förändrade mitt liv.
Sakta trycktea jag undan,
Och grävdes ner i all skit.
Jag förstördes av röster,
Knytnävar och krav.
Finns ingenting kvar,
Av det barn jag en gång var.
Hon jag är nu,
Är så ensam och rädd.
En trött flicka som gömmer sig,
Hon vill inte bli sedd.
Jag vill inte blända folk,
Med smuts och fulhet.
Ända sen jag var liten,
Har kurragömma vart min favoritlek.
Men nu,
Är jag för stor för att leka.
Nu måste jag kämpa,
Och bara försöka överleva.
Överlevnadsleken är svårt,
Man vinner väldigt sällan.
Oftast kastas man mot marken,
Och går sönder utav smällen.
Så medans alla bara klagade,
Blev jag bara svagare och svagare.
Men ändå så står jag här idag,
Sliten men stolt över att Jag är Jag.
Jag är krossad och sönder och ledsen och så,
Men trots allt väntar jag på bättre tider ändå.
Jag tor jag stannar ett tag....
Alltid varit migsjälv,
Alltid försökt göra mitt bästa.
Alltid skitit i problem,
Och alltid skrattat åt det mesta.
Men sedan kom den dagen,
Som förändrade mitt liv.
Sakta trycktea jag undan,
Och grävdes ner i all skit.
Jag förstördes av röster,
Knytnävar och krav.
Finns ingenting kvar,
Av det barn jag en gång var.
Hon jag är nu,
Är så ensam och rädd.
En trött flicka som gömmer sig,
Hon vill inte bli sedd.
Jag vill inte blända folk,
Med smuts och fulhet.
Ända sen jag var liten,
Har kurragömma vart min favoritlek.
Men nu,
Är jag för stor för att leka.
Nu måste jag kämpa,
Och bara försöka överleva.
Överlevnadsleken är svårt,
Man vinner väldigt sällan.
Oftast kastas man mot marken,
Och går sönder utav smällen.
Så medans alla bara klagade,
Blev jag bara svagare och svagare.
Men ändå så står jag här idag,
Sliten men stolt över att Jag är Jag.
Jag är krossad och sönder och ledsen och så,
Men trots allt väntar jag på bättre tider ändå.
Jag tor jag stannar ett tag....
Jag kämpar, jag ska klara det här.
Nu är det så att jag
kan inte hitta en anledning
att fortsätta andas
och inte blunda och tyna bort
Och jag fortsätter att kämpa
för jag vet att ni ser på men
orken finns inte där
det verkliga är inte verkligt
och jag tror jag har tappat bort mig själv...
Ibland önskar jag att mina ord besannas
för plötsligt ser jag ner på mig själv
och tårarna bara rinner
hej här är jag
Jag finner ingen anledning
för mitt hjärta att fortsätta slå
då kroppen jag lever i är den som förpestar min dag
Ändå vill jag fortsätta kämpa
för jag är så rädd för att ge upp.
kan inte hitta en anledning
att fortsätta andas
och inte blunda och tyna bort
Och jag fortsätter att kämpa
för jag vet att ni ser på men
orken finns inte där
det verkliga är inte verkligt
och jag tror jag har tappat bort mig själv...
Ibland önskar jag att mina ord besannas
för plötsligt ser jag ner på mig själv
och tårarna bara rinner
hej här är jag
Jag finner ingen anledning
för mitt hjärta att fortsätta slå
då kroppen jag lever i är den som förpestar min dag
Ändå vill jag fortsätta kämpa
för jag är så rädd för att ge upp.
Men jag är ju alltid stark sägs det...
(ibland blir det bara
lite för mycket på en gång
då till och med
den starkaste
blir svag)
Och jag har aldrig
Varit starkast
Så vad händer med mig
När allting för mig faller
[?]
Och de säger att
Mörka tankar
Är till för de svaga
Men samtidigt påpekar de att
Jag är stark
(kan någon berätta för mig
varför jag så ofta går med
mörka tankar då?)
Jag förstår inte
Hur de resonerar
För jag är inte stark fast att det sägs att jag är det
lite för mycket på en gång
då till och med
den starkaste
blir svag)
Och jag har aldrig
Varit starkast
Så vad händer med mig
När allting för mig faller
[?]
Och de säger att
Mörka tankar
Är till för de svaga
Men samtidigt påpekar de att
Jag är stark
(kan någon berätta för mig
varför jag så ofta går med
mörka tankar då?)
Jag förstår inte
Hur de resonerar
För jag är inte stark fast att det sägs att jag är det
Sjunker.
Jag önskar
Åh vad jag önskar
Att allt kunde bli som vanligt
Eller
Allt är som vanligt,
men ingenting är som förut
Så att allt blir som förut då
Jag vill så gärna
Kunna gå tillbaka
På vägen jag gått på
Gå tillbaka och rätta till mina felsteg
Men vart går man när tappat bort vägen?
För nu står jag fast
Som i kvicksand, som drar mig ner
Och snart kan jag inte andas längre
Men jag kan inte gå framåt
Jag kan inte ta mig upp ur leran,
upp ur gropen och fortsätta gå
För jag vet inte var framåt leder,
eller om det är dit jag vill
Och när man väl börjat gå kan man inte vända tillbaka
Nej, det vet jag mycket väl nu
Att det inte finns någon väg tillbaks
Men jag behöver din hand nu,
jag behöver någon som drar mig upp
Och pekar åt rätt håll
För förlåt, men nu sjunker jag
Medans du ser på
Ja, nu faller jag neråt mot botten
Men botten är inte lika lockande längre
Nej, jag har mognat
Jag längtar inte längre
Efter att få bli ett med betongen
Jag längtar efter att få komma härifrån
Så snälla, räck mig din hand
För jag kan inte ta mig upp ur
Den här röran själv
Åh vad jag önskar
Att allt kunde bli som vanligt
Eller
Allt är som vanligt,
men ingenting är som förut
Så att allt blir som förut då
Jag vill så gärna
Kunna gå tillbaka
På vägen jag gått på
Gå tillbaka och rätta till mina felsteg
Men vart går man när tappat bort vägen?
För nu står jag fast
Som i kvicksand, som drar mig ner
Och snart kan jag inte andas längre
Men jag kan inte gå framåt
Jag kan inte ta mig upp ur leran,
upp ur gropen och fortsätta gå
För jag vet inte var framåt leder,
eller om det är dit jag vill
Och när man väl börjat gå kan man inte vända tillbaka
Nej, det vet jag mycket väl nu
Att det inte finns någon väg tillbaks
Men jag behöver din hand nu,
jag behöver någon som drar mig upp
Och pekar åt rätt håll
För förlåt, men nu sjunker jag
Medans du ser på
Ja, nu faller jag neråt mot botten
Men botten är inte lika lockande längre
Nej, jag har mognat
Jag längtar inte längre
Efter att få bli ett med betongen
Jag längtar efter att få komma härifrån
Så snälla, räck mig din hand
För jag kan inte ta mig upp ur
Den här röran själv
Trygghet?
Tillsammans med magvärk
för att ångesten biter mig
och med huvudvärk för
att jag inte har sovit något
denna natten heller
reser jag mig nu upp ur sängen
skakande
tårögd
och vilsen
försöker att räta ut benen
men dom bara viker sig
och jag känner hur hjärtat
vrider sig om och om igen
hela kroppen bara skakar
och jag försöker ta ett steg
framåt men istället trillar
jag två steg bakåt
sängen står precis bakom mig
och den är den enda som kan
ta i mot mig när jag faller
min lilla säng och mitt stora varma
duntäcke kan ge mig det ni, under alla
åren misslyckades med att ge mig
trygghet
och det spelar ingen roll om ni
kommer nu och säger att
ni finns här
för att jag vet att det bara är ord
jag vet att ni egentligen inte vill
veta av mig
ni vill bara att jag ska öppna mig lite
så ni sedan kan snacka skit bakom min rygg
det är
har alltid varit
och kommer alltid att vara så
[och jag försökte bara att andas
lite i dina armar
jag försökte bara att hitta lite
lugn och ro
lite trygghet]
för att ångesten biter mig
och med huvudvärk för
att jag inte har sovit något
denna natten heller
reser jag mig nu upp ur sängen
skakande
tårögd
och vilsen
försöker att räta ut benen
men dom bara viker sig
och jag känner hur hjärtat
vrider sig om och om igen
hela kroppen bara skakar
och jag försöker ta ett steg
framåt men istället trillar
jag två steg bakåt
sängen står precis bakom mig
och den är den enda som kan
ta i mot mig när jag faller
min lilla säng och mitt stora varma
duntäcke kan ge mig det ni, under alla
åren misslyckades med att ge mig
trygghet
och det spelar ingen roll om ni
kommer nu och säger att
ni finns här
för att jag vet att det bara är ord
jag vet att ni egentligen inte vill
veta av mig
ni vill bara att jag ska öppna mig lite
så ni sedan kan snacka skit bakom min rygg
det är
har alltid varit
och kommer alltid att vara så
[och jag försökte bara att andas
lite i dina armar
jag försökte bara att hitta lite
lugn och ro
lite trygghet]
Dina ärr syns knappt.
För jag försvinner bort i min egna lilla värld.
Vi sätter oss på en bänk.
och jag har på mig linne och shorts
och även om du också har ärr
så känner jag mig ändå misslyckad i jämförelse med dig,
för mina ärr vägrar blekna, medan
dina ärr knappt syns.
Jag är äcklig, men det säger jag inte högt,
utan det tänker jag bara lugnt för mig själv.
Everyday is exactly the same.
Och jag vet att jag är ingenting,
även om du gång på gång säger hur glad du
är över att ha mig,
så slår misstänksamheten mig i magen och väser:
att om jag sväljer det där igen så
är jag verkligen dum i huvudet.
I hate myself for what i've become.
Allt jag vill ha är bara lite trygghet,
är det för mycket begärt?
Som svar på min egen fråga,
U
p
p
e
n
b
a
r
l
i
g
e
n.
Vi sätter oss på en bänk.
och jag har på mig linne och shorts
och även om du också har ärr
så känner jag mig ändå misslyckad i jämförelse med dig,
för mina ärr vägrar blekna, medan
dina ärr knappt syns.
Jag är äcklig, men det säger jag inte högt,
utan det tänker jag bara lugnt för mig själv.
Everyday is exactly the same.
Och jag vet att jag är ingenting,
även om du gång på gång säger hur glad du
är över att ha mig,
så slår misstänksamheten mig i magen och väser:
att om jag sväljer det där igen så
är jag verkligen dum i huvudet.
I hate myself for what i've become.
Allt jag vill ha är bara lite trygghet,
är det för mycket begärt?
Som svar på min egen fråga,
U
p
p
e
n
b
a
r
l
i
g
e
n.
