Sjunker.

Jag önskar
Åh vad jag önskar
Att allt kunde bli som vanligt
Eller
Allt är som vanligt,
men ingenting är som förut

Så att allt blir som förut då

Jag vill så gärna
Kunna gå tillbaka
På vägen jag gått på
Gå tillbaka och rätta till mina felsteg

Men vart går man när tappat bort vägen?

För nu står jag fast
Som i kvicksand, som drar mig ner
Och snart kan jag inte andas längre
Men jag kan inte gå framåt
Jag kan inte ta mig upp ur leran,
upp ur gropen och fortsätta gå


För jag vet inte var framåt leder,
eller om det är dit jag vill


Och när man väl börjat gå kan man inte vända tillbaka

Nej, det vet jag mycket väl nu
Att det inte finns någon väg tillbaks
Men jag behöver din hand nu,
jag behöver någon som drar mig upp


Och pekar åt rätt håll

För förlåt, men nu sjunker jag
Medans du ser på
Ja, nu faller jag neråt mot botten
Men botten är inte lika lockande längre


Nej, jag har mognat
Jag längtar inte längre
Efter att få bli ett med betongen
Jag längtar efter att få komma härifrån

Så snälla, räck mig din hand
För jag kan inte ta mig upp ur
Den här röran själv

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0