.

Alla dessa löften och ord som vi aldrig menar, allt är bara lögn, och jag är bara en i mängden av de som blivit utnyttjade och lurade. Det spelar ingen roll vad någon annan säger för jag känner ju det inom mig, hur mycket vi skådesspelar och låtsas vara något vi inte är. Och nej, jag tänker inte tillåta mig själv att gråta så som jag gjort nu de senaste dagarna, för jag vill inte vara svag. Det är ett helvete det här och för varje dag faller jag mer och mer, så tro inte att jag är påväg upp för det är verkligen tvärtom. Jag kan ju inte ens skriva vad jag vill eller vad jag känner för alla misstolkar och lägger sig i, men det enda jag vill är att kunna få ur mig allt utan att någon ska analysera vad jag skriver. Ibland skriver jag saker som är förvirrande för er andra men verkligen inte för mig. Dolda budskap i det mesta.

Och hur fan vågar du? Jag vill se dig gå sönder, krossas till miljoner små bitar, bara för att du ska veta hur det känns. Och varför skulle du...? Nej varför skulle du... Jag betydde inte ett skit för dig, du behöver inte låtsas som alla andra. Du fanns aldrig där, du är bara ett skal, så jävla tom, ingenting, du är fan ingenting. Gå sönder för det finns ingenting annat jag kan njuta av just nu, än att se dig ligga på marken och skrika i plågor för du hatar livet så mycket. DÅ skulle jag må bra, fyfan vad bra jag skulle må.

Förresten så ser jag det överallt. Alla får som det som jag vill ha... They break up, the make up. Förbannat trevligt för dom. Hade jag fått välja hade alla varit lika jävla olyckliga som jag, och det är sjunde natten i rad som jag gråtit mig till sömns nu, KÄNNS DET NÅGOT? Sticker det i hjärtat på er när ni ser mig sånhär? Nej, verkligen inte. Och ingen kommer älska mig igen, någonsin, nej aldrig ALDRIG så jag skär upp varenda centimeter av kroppen jag har, för det spelar fan ingen roll längre. Och som jag sa igår, jag vill kunna drömma igen för jag har inte haft en dröm på så jävla länge nu. Det är inte och drömma när man hoppas på döden eller fantiserar om hur man skär upp sig själv eller andra, dricker deras blod eller slåss och bits för de är jävla idioter, det är ingen dröm. En dröm är när man längtar efter något som man vill ha, så som jag vet att jag har känt innan, men helvete heller att det kommer bli så igen.

Och nu skiter jag i vad ni tycker om det jag skriver, men jag hatar detta jävla jordeliv och lämnar det gärna. Jag anser att det knappt finns något att leva för och jag vill sluta känna och sluta finnas, men tror inte jag kan fly i döden heller. Finns det ingenting man kan göra åt denna smärta som nästan är olidlig?  JAG HATAR ALLT OCH JAG KOMMER FORTSÄTTA HATA ALLT.
Dra åt helvete.

/Emma'G