.

Varför reflekterar du aldrig över mina, ibland ganska sorgsna och besvikna, inlägg på Facebook? Varför frågar du aldrig hur jag mår? Ser du inte att jag har haft en skit dag och att jag kanske behöver en kram mer än någonsin? Undrar du aldrig varför mina ögon är rödsprängda för att jag inte har sovit någonting den här natten heller. Vill du inte veta hur min dag har varit eller om det gick bra på provet? Vill du inte se mina nya skor som jag är så nöjd över? Vågar du inte fråga om jag och min pojkvän har det bra ihop eller vill du bara inte lägga dig i? Blir du inte stolt över att höra att jag har fått beröm för mitt arbete på jobbet? Vill du inte krama mig för att jag inte ber om det fastän jag längtar efter att omfamna dig så som vi förr alltid gjorde. Vill du inte minnas hur vi hade det innan? Saknar du det aldrig? Hur vi lekte, kramades, bråkade, och hur vi var hela din värld? Ångrar du aldrig någonting? Vill du inte att vi ska prata om andra saker än bara de praktiska? Önskar du aldrig att du inte spenderade mer tid med oss? Jag önskar att jag var något av det viktigaste i världen fortfarande och att du, kanske, någon gång skulle kunna ge mig en spontan kram utan att egentligen ha någon särskild anledning, bara för att visa, att du älskar mig.

/Emma Gottfridsson