Jag vill inte det här...
- några veckor av bedömning,
(så in i helvetes jävla)nervös
inför det som komma ska...
jag har ingen aning om
vad som ska hända nu
och det skrämmer mig.
några veckor av bedömning
av mig.
(mig? jag vet ju inte ens
vem denna "mig" är!)
några veckor av bedömning
av mitt tillstånd
(har någon missat
att mina ögon är tomma
att min själ är svart
att min kropp är trasig?)
några veckor av bedömning
av min verklighetsuppfattning
(är det bara jag som ser
att allt är grått
att allt är ont
att allt är falskt?)
de ska leta efter mina fel
mina fucking problem
när problemet är världen...
(är det så svårt
att förstå det, va?)
/ Emma'G
(så in i helvetes jävla)nervös
inför det som komma ska...
jag har ingen aning om
vad som ska hända nu
och det skrämmer mig.
några veckor av bedömning
av mig.
(mig? jag vet ju inte ens
vem denna "mig" är!)
några veckor av bedömning
av mitt tillstånd
(har någon missat
att mina ögon är tomma
att min själ är svart
att min kropp är trasig?)
några veckor av bedömning
av min verklighetsuppfattning
(är det bara jag som ser
att allt är grått
att allt är ont
att allt är falskt?)
de ska leta efter mina fel
mina fucking problem
när problemet är världen...
(är det så svårt
att förstå det, va?)
/ Emma'G
varje 29 mars tänder jag 1000 ljus.
...för att hedra den du är och den du var förut.
Peter, fyra långa år
har gått utan dig vid vår sida.
Vissa dagar går andra inte.
Du är inte borta,
Inte för mig.
För du finnsöverallt.
I tankarna.
I Tårarna.
I skratten,
i hjärtanen,
och inte minst i minnena.
Minnena man inte vill glömma,
Sånt som jag bara vill minnas.
Men man vill inte minnas allt.
Inte slutet av historien, där allt slutar sorgligt.
Fyra långa år har gått.
Blir lika förbannad på mig själv
varje gång jag tänker på det.
Kunde jag gjort något?
Kunde jag hjälpt dig på något sätt?
Varje lite sak som jag gör
får mig att tänka på dig.
Och när jag mår som sämst.
Riktas tankarna till dig.
Jag lever för dig Peter,
åt dig, för alltid.
Älskade Peter Adolfsson.
- du är så förbannat saknad
du fattar inte hur det svider.
Kom hem nu.
/Emma'G
Peter, fyra långa år
har gått utan dig vid vår sida.
Vissa dagar går andra inte.
Du är inte borta,
Inte för mig.
För du finnsöverallt.
I tankarna.
I Tårarna.
I skratten,
i hjärtanen,
och inte minst i minnena.
Minnena man inte vill glömma,
Sånt som jag bara vill minnas.
Men man vill inte minnas allt.
Inte slutet av historien, där allt slutar sorgligt.
Fyra långa år har gått.
Blir lika förbannad på mig själv
varje gång jag tänker på det.
Kunde jag gjort något?
Kunde jag hjälpt dig på något sätt?
Varje lite sak som jag gör
får mig att tänka på dig.
Och när jag mår som sämst.
Riktas tankarna till dig.
Jag lever för dig Peter,
åt dig, för alltid.
Älskade Peter Adolfsson.
- du är så förbannat saknad
du fattar inte hur det svider.
Kom hem nu.
/Emma'G
