Du är som innsydd på min näthinna.

Jag orkar inte gråta längre, jag vill inte gråta längre.
Men jag gråter över dig, hela tiden när du sviker mig.
Men du ger mig inget val.
Jag har aldrig känt såhär förrut.

Det är inte så lätt att älska mig,
Och jag har inte heller begärt att du ska göra det.
jag är antagligen alldeles för komplicerad för dig,
hur ska du klara av att förstå mig.

Jag är instängd,
svår att komma åt,
att lära känna mig,
är något som kan få dig att ångra dig,
för jag är för fröken svår och som sagt förmodligen alldeles för komplicerad för dig.

Fråga mig inte varför jag är som besatt av dig,
för min förklaring skulle ingenstans ändå leda dig,
jag skulle komma in i min drömvärld,
försöka förklara min dröm om dig,
som sakta men säkert gör mig ännu mer besatt av dig

jag har aldrig kännt så här
inte så starkt
inte för någon 
Jag ser bara ditt ansikte
överallt, och ditt namn.

Du är som innsydd på min näthinna.
Jag orkar inte tänka på hur det kunde ha varit, jag orkar inte längre!
När jag sover drömmer jag om dig, När jag är vaken tänker jag på dig, när jag håller i en penna, skriver jag ditt namn, när jag öppnar munnen formar mina läppar ditt namn.

Men nu orkar jag inte mera, även om jag vill så orkar jag inte mera.
Jag vill vara nära dig dag som natt men du sviker mig. Och jag blir sjuk av dig.

/EmmaGottfridsson

RSS 2.0