rakbladen, knivarna, glasbitarna osv.
tillbaks till helvetet?
jag antar det, allt spårar ur nu.
just nu funkar ingenting, och det är jag som är orsaken.
surt, nya skär-sår.
hurfan kan jag?
det har gått flera månader, minuter och timmar.
MEN, nu har det blivit för mycket.
nu klarar jag inte av trycket längre..
suget efter att skära har ökat.
rakbladen, knivarna, glasbitarna osv.
allting har varit som om det inte existerat.
nu dom senaste månaderna.
som om det aldrig hänt.
och nu hände det,
snälla mamma, jag skyller inte på dig?
"det är inte synd om dig emma"
nej, jag vet? har jag sagt det?
jag vet inte vad jag ska ta mig till just nu...
mamma litar inte på mig, även om jag försöker
göra det något bättre.
asså, jag FÖRSÖKER, snälla se det?
se inte bara problemen jag gör.
se också att jag försöker göra nånting åt det.
men vad jag än gör så är det fel i era ögon.
fel fel fel fel, fel?
jag känner mig som typ "Emma Fel Gottfridsson"
för allt bli FEL. allt, asså allt?
...fan nu har jag tappat orden, nu vet jag inte längre vad jag ska skriva!
det får nog bli slutet av den här bloggen för nu.
/emmagottfridsson
Akta dig för svikaren.
när du tror att du har någon att lita på.
Får sanningen som en spark i magen,
upptäcker att det inte är så.
Man berättar för personen,
allting som man kännen och allt man vet.
Man delar med sig av allt,
varenda liten hemlighet.
Men bakom ryggen pågår saker,
vännen den sviker alla.
Personen som du litade på,
ger dig blickar kalla.
Man känner sig blottad,
och alla vet precis,
varför man är så nere,
varför livet ditt är i kris.
Så
Akta
Dig
För
Svikaren
/emmagotffridsson
Aldrig mer sjunka!
"Emma, du vet inte hur det känns att se sin dotter sitta och skära sig.."
neh jag vet inte hur det känns men mamma du är inte ensam..
En välldigt nära vän till mig har också sett det, mitt framför ögonen på henne med.
Jag känner mig som en idiot.
"...ta inte ut din ångest över mig!"
Det var inte meningen.
Men det ska aldrig mer hända, jag mår bra nu, okey?
Jag tror faktids att jag kan säga med sanna ord.
"Den tiden är förbi nu"
Utan att ljuga.
Jag vill aldrig sjunka igen, aldrig, aldrig, aldrig mer sjunka.
För nu är det så, den tiden ÄR förbi!
Och mamma... this is for you.
Jag lever inte som jag vill
men det är lite svårt att bryta ett mönster
jag ska
det går
och mamma
gissa varför jag inte vill prata med dig
om mitt liv?
för att du alltid finns med i det.
backa lite nu
så är du snäll
du är alldeles för nära
och hur länge ska jag orka andas såhär?
släpp mig inte
aldrig helt
men håll inte så hårt
fattar du inte att det gör ont?
på insidan, som du inte kan se
Jag lever inte som jag vill
men det är lite svårt att bryta ett mönster
och det är lite svårt
att förklara för dig att jag måste få leva nu.
/emmagottfridsson
