.

fan.
tillbaks till helvetet?
jag antar det, allt spårar ur nu.
just nu funkar ingenting, och det är jag som är orsaken.
surt, nya skär-sår.
hurfan kan jag?
det har gått flera månader, minuter och timmar.
MEN, nu har det blivit för mycket.
nu klarar jag inte av trycket längre..
suget efter att skära har ökat.
rakbladen, knivarna, glasbitarna osv.
allting har varit som om det inte existerat.
nu dom senaste månaderna.
som om det aldrig hänt.
och nu hände det,
snälla mamma, jag skyller inte på dig?
"det är inte synd om dig emma"
nej, jag vet? har jag sagt det?

jag vet inte vad jag ska ta mig till just nu...
mamma litar inte på mig, även om jag försöker
göra det något bättre.
asså, jag FÖRSÖKER, snälla se det?
se inte bara problemen jag gör.
se också att jag försöker göra nånting åt det.
men vad jag än gör så är det fel i era ögon.
fel fel fel fel, fel?

jag känner mig som typ "Emma Fel Gottfridsson"
för allt bli FEL. allt, asså allt?

...fan nu har jag tappat orden, nu vet jag inte längre vad jag ska skriva!
det får nog bli slutet av den här bloggen för nu.

/emmagottfridsson