.

...för att hedra den du är och den du var förut.



Peter, fyra långa år
har gått utan dig vid vår sida.
Vissa dagar går andra inte.


Du är inte borta,
Inte för mig.

För du finnsöverallt.
I tankarna.
I Tårarna.
I skratten,
i hjärtanen,
och inte minst i minnena.

Minnena man inte vill glömma,
Sånt som jag bara vill minnas.
Men man vill inte minnas allt.

Inte slutet av historien, där allt slutar sorgligt.


Fyra långa år har gått.
Blir lika förbannad på mig själv
varje gång jag tänker på det.
Kunde jag gjort något?
Kunde jag hjälpt dig på något sätt?
Varje lite sak som jag gör
får mig att tänka på dig.
Och när jag mår som sämst.
Riktas tankarna till dig.
Jag lever för dig Peter,
åt dig, för alltid.

Älskade Peter Adolfsson.
- du är så förbannat saknad
du fattar inte hur det svider.
Kom hem nu.





/Emma'G