Kuratorn.

Det här gör ont, riktigt ont.
Jag tänkte bara på hur världelös jag var, och hur mycket bättre allt skulle vara om jag inte fanns, så skar mej i armen. Fast jag har klarat mej.
Och då var de ett tillfälle då mamma fick syn på armen, och då dök han äntligen upp.
Han lyssnade på mej. Jag gav honom mitt förtroende. Jag litade på honom.
Det var han som drog mej ur den här skiten. Så jag ska få en chans att bli vuxen.
Han är kurator på min skola,

/  by; Emma Gottfridsson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0