Behöver någon som behöver mig.

Jag undrar om jag kommer klara av det här. Jag känner mig tom men ändå fylld av allt det dåliga jag vill bli av med.

JAG MÅSTE KLARA AV SKOLAN.
Men jag vill inte, eller jo jag vill, men jag har inte någon motivation till att klara det, eller till att gå dit över huvud taget. Nada. Jag är bara så trött på allt och vet inte varifrån jag ska få styrkan till att ta tag i det.

hopplöst. lönlöst.
misslyckad .

Vrf ska de va såhär?
Varför kan du inte fatta att jag inte gillar dig, jag stör mej så på dej!!
Jag tror att jag hatar dig, hur kunde du sprida ett sånt rykte?!
Var du rädd att andra skulle skratta åt dig??
För det var ju du som gjorde det! Och inte jag.
Nu låtsas du som om inget har hänt!
Du bryr dej inte om att alla andra pratar bakom ryggen på mig
Okej, JAG HATAR DIG!

jag orkar inte låtsas, kan lika gärna rasa. Vad ska ni göra åt det?
mamma, förlåt .
förlåt, för att jag spelar .
ljuger er rakt upp i ansiktet .
mamma, du vet inte hur det är .
du anar inte att jag just slängde mig ner på mitt golv  2 sekunder efter att du stängt dörren .
du anar inte vad som pågår i mitt huvud varje dag .
du har inte en aning .

jag ska rasa, göra er förvånade .För jag kan om jag vill .
ni tror bara att jag spelar när jag säger att jag tycker jag är mullig .
att jag är som alla anda 13-åriga flickor som vill ha uppmärksamhet och hoppar över ett mål eller två lite då och då. Men det är inte så .
jag är inte som dem .
jag vill inte ha uppmärksamhet, tvärtom .
jag vill vara ifred, smälta bort från era minnen .
för med tiden kommer era minnnen om en lycklig, sprallig tjej försvinna. Ni kommer glömma henne. Jag står inte ut med att se era besvikna ansikten när ni upptäcker att det inte änns finns en liten smula av den flickan längre, det är därför jag väntar .
bara glöm mig, jag kommer bara förstöra .

Allt kanske inte är som det borde ?
jag vill bara glömmas, raderas från allas minnen .

jag deppar ihop .
tårar är på väg, jag har lärt mig känna igen signalerna med tiden .
samma sak varenda dag, som på rutin .
varför änns gå upp när man ändå vet hur dagen kommer att sluta ?
tårar rinner okontrollerat på natten, med ångest för nästa dag .
jag orkar bara gråta nu .
har ingen ork kvar, lipar och tycker synd om mig själv det är vad jag orkar .
patetiskt .

/emmagottfridsson.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0