Dags att ta steget upp.

Tårar, varför vaknar man alltid i tårar?
Varför somnar man alltid i tårar?
Vad är det för liv man lever egentligen, skär sig, gråter,
deppar och sover. Är det rätt?
Är det så det ska vara?
Jag vet jag är inte ensam, men det måste vara fel.
Man ska inte leva så, livet är komplicerat men inte såhär.
Man lever utan nånting, man lever för ingenting.
Någon gång måste jag ta det där sreget och ställa mig upp och gå vidare, livet funkar inte såhär. Jag deppar ner mej för allt, jag är inte som alla andra. Jag är sjuk i huvet jag är en idiot jag är knäpp. Kalla mej vad ni vill, men jag är säker på att ni inte förstår. Det finns många som har det som jag, men många som lever ett normail liv också.
När jag var liten, då va jag lycklig. Men alla saker man får höra gör att man får lägre självförtroende. Allt sänker ner en, livett känns hopplöst. Man fortsätter för ingenting, varför fortsätta över huvudtaget? Vad lever man för?
Man lever för att dö, right? Alla vet det men lever för att dö, men varför inte bara ta det sista steget och våga dö?
Varför inte bara hoppa? Man har för mycket att förlora, eller så vågar man inte riktigt. Men är det dags att ta det steget? Eller ska man ta de stegen och försöka må bättre?
Allt är inte kört, det är dags att upp och hoppa, allt är inte kört!

/emmagottfridsson.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0