Jag vill leva, inte bara överleva.

Jag vill leva, inte bara överleva.

Alltid varit migsjälv,
Alltid försökt göra mitt bästa.
Alltid skitit i problem,
Och alltid skrattat åt det mesta.
Men sedan kom den dagen,
Som förändrade mitt liv.
Sakta trycktea jag undan,
Och grävdes ner i all skit.
Jag förstördes av röster,
Knytnävar och krav.
Finns ingenting kvar,
Av det barn jag en gång var.
Hon jag är nu,
Är så ensam och rädd.
En trött flicka som gömmer sig,
Hon vill inte bli sedd.
Jag vill inte blända folk,
Med smuts och fulhet.
Ända sen jag var liten,
Har kurragömma vart min favoritlek.

Men nu,
Är jag för stor för att leka.
Nu måste jag kämpa,
Och bara försöka överleva.
Överlevnadsleken är svårt,
Man vinner väldigt sällan.
Oftast kastas man mot marken,
Och går sönder utav smällen.
Så medans alla bara klagade,
Blev jag bara svagare och svagare.

Men ändå så står jag här idag,
Sliten men stolt över att Jag är Jag.
Jag är krossad och sönder och ledsen och så,
Men trots allt väntar jag på bättre tider ändå.

Jag tor jag stannar ett tag....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0