.

Tillsammans med magvärk
för att ångesten biter mig
och med huvudvärk för
att jag inte har sovit något
denna natten heller

reser jag mig nu upp ur sängen
skakande
tårögd
och vilsen




försöker att räta ut benen
men dom bara viker sig
och jag känner hur hjärtat
vrider sig om och om igen

hela kroppen bara skakar
och jag försöker ta ett steg
framåt men istället trillar
jag två steg bakåt

sängen står precis bakom mig
och den är den enda som kan
ta i mot mig när jag faller

min lilla säng och mitt stora varma
duntäcke kan ge mig det ni, under alla
åren misslyckades med att ge mig
trygghet


och det spelar ingen roll om ni
kommer nu och säger att
ni finns här

för att jag vet att det bara är ord
jag vet att ni egentligen inte vill
veta av mig

ni vill bara att jag ska öppna mig lite
så ni sedan kan snacka skit bakom min rygg

det är
har alltid varit
och kommer alltid att vara så







[och jag försökte bara att andas
lite i dina armar
jag försökte bara att hitta lite
lugn och ro


lite trygghet]