Jag kämpar, jag ska klara det här.

Nu är det så att jag
kan inte hitta en anledning
att fortsätta andas
och inte blunda och tyna bort

Och jag fortsätter att kämpa
för jag vet att ni ser på men
orken finns inte där
det verkliga är inte verkligt

och jag tror jag har tappat bort mig själv...

Ibland önskar jag att mina ord besannas
för plötsligt ser jag ner på mig själv
och tårarna bara rinner

hej här är jag

Jag finner ingen anledning
för mitt hjärta att fortsätta slå
då kroppen jag lever i är den som förpestar min dag

Ändå vill jag fortsätta kämpa
för jag är så rädd för att ge upp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0