.

Mitt huvud är tomt. Tomt på ord. Jag kan inte forma alla de där meningarna. Jag kan inte skriva sådär som ni. Ingenting blir som jag vill, ingenting blir sådär bra som allt det ni gör. Jag räcker inte till. Jag duger aldrig som jag är.

Det finns inget att säga. Inget förutom att mina ögon tåras varje gång jag läser det där. Du förstår inte hur mycket du betyder för mig. Du förstår inte hur mycket jag faktiskt bryr mig. Att se dig på sådär dåligt är det sista jag vill, och det får mig att må minst lika dåligt. Jag väntar på att du ska säga det jag vill höra.
Men du orkar inte bry dig.
Om nånting...
Jag vill bara att du ska tycka om mig..
Men nej, tagen av rädsla, sorg och hat. varför gjorde du såhär mot mej?

Jag vet hur det känns att få tystnad till svar.
Jag vet hur det känns när hela ens värld rasar samma på några få sekunder.
Att falla är så lätt, att resa sig så svårt

Glömma honom. Bara glömma.
Önskar han kunde försvinna.
Ut ur mitt huvud.
Ut ur mitt liv.
Varför går det inte?

/emmagottfridsson.