.

Jag tittade upp mot himmelen ikväll. 
Den där himmelen

som han alltid pratar om.
Där han menar att det finns liv,

ett helt annat liv.

Det där han alltid pekar på

när vi står på min uteplats,

som får mig att flina som en idiot.

Varenda gång.

Det där som jag kanske inte riktigt förstår mig på,

men som jag ändå bara vill höra mer av.

För att han har förmågan att förtrolla mig.

I allting han gör.

 

Allting är så äkta när han pratar. 
Även att jag inte riktigt kan föreställa mig det han säger

när vi står och tittar upp mot himmelen mitt i natten,

så älskar jag att höra honom berätta om det.

Jag älskar att se han så engagerad. 

För hans historier är lika levande,

som det livet uppe i rymden

han alltid pratar om.