Rosa moln.

Ett slag i magen, ett hårt jävla slag i magen.
Samtidigt som att allting känns för bra för att vara sant nu så är det så mycket på så kort tid som rent ut sagt gått åt helvete. 
En släkt som för det mesta enats och haft roliga, härliga stunder ihop kan idag inte se varandra i ögonen. En patetisk sida av släkten som förstört och raserat en gemenskap pågrund av droger och medberoendepersonligheter. Jag hatar droger. Jag hatar människor som lever i en uppbyggd drogvärld där de medveten ljuger och förstör för både sig själva och alla runt omkring. 
Man kan ha bortförklaringar och måla ut sig själv som offer men utan samvete finns ingen skuld.
Jag vill ha min släkt med mig igenom mitt liv, jag vill att de ska vara med i min framtid och jag vill att mina framtida barn ska känna sina släktingar för jag vet själv hur det kändes att inte få träffa de som jag är relaterade med. Men jag vill aldrig någonsin utsätta mina barn för det jag har fått gå igenom där släkt med mera varit inblandade. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0