.

Det var absolut sista gången jag grät över dig.
"Sluta gråta då?, jag har ju sagt förlåt"
Är det allt du har att komma med?
Är det här allt jag är värd för dig?
Är väl inte direkt planetens bästa människa men att behöva
somna gråtande och varje morgon vakna med en klump i magen 
är jag verkligen så lite värd för dig?

jag ska inte behöva be dig höra av dig,
det är något som du ska göra om jag nu ens betyder något
för dig. Jag orkar inte sitta och vänta längre
på att du ska ringa, på att du ska höra av dig
överhuvetaget. Om du nu tycker om mig så mycket som du säger att du gör,
beter man sig inte mot andra tjejer på det sättet som du
gör nu.

Tror du jag vill höra att du tycker hon är snygg?
tror du jag vill veta att ni träffades på en fest för ett tag sen?
Nej det vill jag inte, jag vill inte veta längre för det
gör så ont att sitta och oroa sig över att du ska lämna mig.
Du säger att jag ska tro på det du säger, men du gör det inte lätt.
Ingenting kommer att bli som det var igen.

Jag orkar inte det här längre.
Även att jag vill så gärna, så kan jag inte mer.
Jag kämpar men det går inte, kan inte hålla ut längre.
Jag kämpar och kämpar för att sluta gråta,
Jag gråter och gråter, och kan inte sluta,
det var jag som va kär och du tog allt som en lek.
Jag tror jag älskade dig och offrade mitt hjärta,
ändå så gav du mig bara smärta.
Nu ångrar jag allt det vi gjort,
nu vill jag bara glömma bort.

Kärlekens första suck, första andetag, är förnuftets sista.


/EmmaGottfridsson