.

I hela mitt liv har jag uppfört mig
som alla förväntat sig av mig.
Jag har uppforstrats till en lydig
liten flicka med rosert i håret.
Pappa ville att jag skulle börja jobba med fordon.
Jag ville inte säga emot.
Mamma tyckte att jag skulle göra det
jag själv ville.
Mamma ville bara att det skulle gå bra
för mig, så hon slapp skämmas.
I hela mitt liv har jag gjort vad
alla har förväntat sig av mig.
Jag har anpassat mig.
När jag var mindre tänkte jag ofta på att rymma.
Några gånger tänkte jag också ta livet av mig.
Jag var beredd flera gånger på att hoppa ner
från tredje våningen och så skrev jag
en lapp som jag la på golvet.
På den lappen stog det "Där fick ni"
Jag har frågat mig själv flera gånger om jag ångrar mig...

Jag har funderat så länge.
Jag har ångrat så mycket.
jag saknar att se pappas glädje.
Glädjen av att träffa mig i bara några få minuter.
jag ångrar att jag förstört den glädjen.
Och jag hoppas att jag kan återställa den
så gott jag bara kan.
Jag minns och saknar alla gånger
när jag var ledsen och kunde gråta ut
i  mammas famn, eller bara gå hem till
mormot och vara liten...

/Emma Gottfridsson