Kniven, ily!

För fem år sedan dog en mycket nära person till mig.
Till min familj. Det är något som har tagit jätte hårt på mig.
En natt somnade han in när han låg där på golvet på en hård madrass.
Han somnade in och kommer aldrig mer tillbaka, hur mycket jag än vill det.
Varje 29 mars tänder jag tusen ljus för att hedra den han är och den han var förut.
Hade jag kunnat trolla hade jag trollat honom tillbaka till livet.
Men jag tror att han har det bättre där han är nu. Nu har han fått sin tid att vila.
Det hade han aldrig tid med innan. Det finns inte en dag då jag inte tänker på honom.
Han finns i mina tankar varje dag. Dom första nätterna var också dom värsta.
Jag grät mig till söms och ville inte gå upp på morgonen. Allt kändes så meningslöst.
Att veta att han aldrig mer kommer komma tillbaka till vårt hem, har sårat mig så hårt.
Djupa sår i hjärtat som blöder. Jag saknar honom så mycket,

RIP Älskade Peter!

/emmagottfridsson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0