Fuck livet.

fjorton år har gått.
fjorton förjävligt långa och misslyckade år.

dagarna har varit enformiga, upprepade.
och dom har alltid slutat likadant.

( med dom där jävla frågorna )

frågorna som jag fortfarande inte fått något svar på.
och jag gråter mig till söms varje natt,
i väntan på att någon ska höra mig.

( och visst är det någon som gör det också
men varför tror jag att någon ska bry sig )

och jag tror att alla är för upptagena med sina egena problem.
för att orka med en annans också, det kanske är lite mycket begärt?

( sen finns det ju änglar )


men nej, älskling


ingen jävla ängel har hört på mina böner,
och ingen jävla ängel har hjälpt mig att hitta alla mina trasiga delar.
ska jag stå ut med det här i resten av mitt liv?
eller?..

/emmagottfridsson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0